Hej Emelie oo annis!

Undrar om ni skulle kunna lägga ut denna text på din blogg efter att han gick bort 3/10!

han heter bodberry gypsy men kallas för buddha.
han är född 2004 alltså så blev han 7 år.
Han va en Irish peeblood, som hade ett brunt och ett blått öga och han kunde se med båda.
Han stog på Bulycke ryttarförening, alltså så var han min sköthäst och har vart det sen år 2009.
Buddha va en väldigt busig häst, och när han kom till bulycke (år2009) så va han ju fortfarande rätt ung.
Och han förstog inte så himla mycket, och varje gång han inte förstog så backade han.
Så var det första gången jag red han med, andra gången backade han och stegrade och bockade istället.
Men jag tyckte om honom ändå, han var verkligen världens underbaraste i spiltan.
Jag älskade att bara sitta och prata med honom, berättade allt för honom.
Sen så hände det något, han blev skadad och va tvungen att åka till veterinären.
Och när han kom tillbaka va han skadad på 3 ben, men det skulle läka om han bara fick vila.
Sen slutade jag och vara på det stallet mer och mer, men varje gång jag var där va jag alltid och hälsade på buddha.
Sen ser jag massa statusar på facebook där det står R.I.P BUDDHA och sånt, jag förstog ingenting.
Sen så greps jag av panik och ville åka ner till stallet, men fick inte lämna skolan.
Och klockan prick 11.06 så blev han avlivad, skjuten utanför sitt stall.
Det sägs att han hade blivit öm i hovarna och haft hjärtproblem.

en grej jag skrev precis efter jag fått reda på att dom skjutit honom

hejdå pojken!

älskar dig, mer än ord kan beskriva.
detta drömde jag mardrömmar om innan du försvann.
vafan ska jag göra utan dig ? Se din spilta tom när jag kommer dit ?
Det kommer knäcka mig totalt, att inte känna dina varma andetag mot min kind.
Eller kunna sitta med ditt huvud i mitt knä när du låg ner.
Vem ska jag nu kalla min ? Vem ska vara mitt allt nu?
det skulle ju bli du och jag, jag lovade ju dig det.. förlåt buddha, jag är ledsen. tårarna rinner ner nu.
Jag lovade att inte svika dig, förlåt. Sista gången jag såg dig, sprang du runt i sommarhagen fast det var typ 2 veckor sen.
Och det är så lycklig jag vill minnas dig. Nu har du det bättre, lovar dig.

// Föralltid din egna Rebecca Larsson