Jadu, min och Kepsens resa har gått upp och ner. Men jag är så otroligt glad att jag fick träffa dig. Jag kommer ihåg första dagen jag träffa dig, när du rulla in på stallplanen och sedan leddes in i din box. Min första tanke var, gud vad fin. Men fler tankar var det inte då jag hade Nina under en tid. Men tiden kom och det var dags för Nina att flytta, jag blev tillfrågad av Jaana som undra om jag ville bli medryttare på hennes hästar. Den glädjen kommer jag aldrig glömma. Jag var otroligt glad den dagen, horse show, plus att bli tillfrågad om jag vill bli medryttare.. Kan i stort sätt inte bli bättre.

Direkt när jag kom hem så fråga jag mamma och pappa och det var helt okej då Nina inte kosta någonting. Jag hade fått rida Kepsen innan utav jaana under en tid då det inte gick att rida Nina, hon hade boots och bara halka omkring så jag fick helt enkelt bara mysa med henne, så hade fått skritta kepsen och även ta han någon gång då jaana inte kunde komma. Jag var helt fast vid honom. Första ridpasset på honom var verkligen underbart, kändes lite konstigt ändå. Jag kommer ihåg alla detaljer från den dagen då jag, Emelie och Daniella red ut, regn, blöta hästar men alla var på jätte bra humör, förutom Emelie som var sur för att Feffe var genom blöt och hade stått utan täcke.

Första galoppen...Ner i diket då han var övertaggad. Vi travade igenom regnet och väl tillbaks i stallet, galopp i paddocken! Känslan. Känslan att inget kunde gå fel.

Månaderna gick och jag började lära känna Kepsen ännu mer, och började även rida lille Spike, kommer ihåg att varje gång jag la upp en bild på mig och spike på bdb så var det minst 100 kommentarer på bilden, allt ifrån haters till lovers. De förstod varför jag red han vilket andra inte gjorde och hacka på mig och Emelie. Tog inte åt mig åt något de skrev, visst jag var förlång men vikten behöver vi inte snacka om, spike klarade av min längd. Efter något år så var Spike klar och jag fortsatte med bara Kepsen.

Nu har jag vart medryttare på Kepsen i 1 år och 8 månader ungefär om jag inte räknar fel. Det är inte förens nu som vi verkligen har börjat arbeta ordentligt. Vi har mycket arbete kvar framför oss och har faktiskt tänkt att börja arbeta lite mer från marken och även ha fullkontroll när jag rider ut. Nu det sista har han börjat backa när och slänga sig in i träden om han inte vill gå ut det hållet.. Men har aldrig gett upp, skit samma om jag måste stå där i 15 minuter för att han skall gå några steg framåt. Han skall gå dit jag vill, men vissa dagar går han verkligen jätte bra ute, lyssnar och är allmänt mysig.


Jag och Kepsen februari 2011
 
Kepsen, april 2011 -  hopplektion- det gick hur dåligt som helst, skändes otroligt mycket efter det passet.

Kepsen, november 2011


Kepsen ♥

//Anna